I Lamminkylä, cirka nio mil från Åbo, stannade vi för att se ett av de nästan 300 minnesmärken som rests för att komma ihåg röda som stupade eller mördades i det finska inbördeskriget 1918. Här, mitt ute i skogen, hade de vita upprättat en avrättningsplats för de röda.
De flesta av de rödas minnesplatser har kommit till i samband med vinterkriget och 1946 och därefter. De minnesmärken som kom till före vinterkriget utsattes ofta för skändning och förstörelse.
Det långa stoppet skedde i Urjala, byn där författaren Väinö Linnas levde sina första 18 år. Under bussresan berättade författaren Hans Lagerberg om Väinö Linna och hans författarskap.
På plats hade vi en guide som visade oss de hus och miljöer som varit förebilder i Väinö Linnas romaner. Tyvärr revs det hus som Linna var född i före han blev en känd författare.
Linna gjorde sin debut 1947 med en bok som inte översatts till svenska. Hans andra bok Mörk kärlek (1948) är däremot översatt till svenska. Hans mest kända bok, Okänd soldat, kom ut 1954, Därefter påbörjade han trilogin Under polstjärnan vars andra bok, Upp trälar 1960. Först efter att Okänd soldat kommit ut vågade han säga upp sig från sitt fabriksjobb i Tammerfors för att kunna leva på sitt författarskap.
Efter bekantskapen med Linnas uppväxtmiljö var det dags för dagens andra stopp vid ett minnesmärke, i Valkeakoski. 300 personer av Valkeakoskis då 3 000 medborgare dog under inbördeskriget. De flesta avrättades. 30 av de som miste livet var från den vita sidan.
Efter incheckning och middag i teaterrestaurangen i Tammerfors var jag så trött att jag valde att stiga upp tidigt på tisdag morgon för att publicera dessa ord och bilder.
Före middagen som intogs på teaterrestaurangen berättade författaren Susanna Alakoski om sin farmor som bott i Tammerfors och jobbat som servitris på restaurangen i över 25 år.
Senaste kommentarer