«

»

Okt 21

Slutet för Det röda Wien (3)

Idag är sista schemalagda dagen för AKS-resan, ”Det röda Wien”. Och gårdagen präglades mycket av slutet för Det röda Wien 1934.

Den 8 mars 1934 utnyttjade den kristlig-sociala regeringen, med Österrikes förbundskansler Dollfuss i spetsen, det osäkra parlamentariska läget i Österrike och förklarade parlamentet odugligt. Dollfuss inrättade ett fascistiskt styre. Några dagar tidigare hade Hitler kommit till makten i Tyskland.

Den 15 mars 1934 försökte parlamentet att återigen sammanträda, men ett stort polisuppbåd hindrade ledamöterna att sammanträda. Det var slutet av knappt 15 år av parlamentarisk demokrati i Österrike.

De politiska spänningarna i Österrike steg och kulminerade med att det socialdemokratiska partiet upplöstes av Dollfuss fascistiska regim och det korta inbördeskriget 12-16 februari 1934.

Samma dag som inbördeskriget inleddes knackade det på dörren i tjänsterummet hos den karismatiske borgmästaren i Wien, Karl Seitz. Polisen skulle anhålla honom. Karl Seitz protesterade och argumenterade för att hans immunitet gjorde arresteringen olaglig. Bara de som valt honom kunde avsätta honom. Det hjälpte inte.

Austrofascisterna styrde till 1938 när de tyska nazisterna annekterade Österrike och behöll makten till 1945.

Efter lunch blev det besök på en av Europas största kyrkogårdar.

Det röda Wiens borgmästare, Karl Seitz, som austrofascisterna avsatte 12 februari 1934 ligger begravd med grundaren av det socialdemokratiska partiet och andra ledare under det tidiga 1900-talet.

Det röda Wiens borgmästare, Karl Seitz, som austrofascisterna avsatte 12 februari 1934 ligger begravd med grundaren av det socialdemokratiska partiet och andra ledare under det tidiga 1900-talet.

På den stora begravningsplatsen i Wien begravde, i hemlighet, austrofascisterna Det röda Wiens dödsoffer efter inbördeskriget. Arbeiderzeitung, som nu kom ut olagligt lyckade dock avslöja var massgraven fanns några dagar efter begravningen.

Minnesmärke för de röda som dog och mördades i inbördeskrigets spår. På den stora begravningsplatsen i Wien begravde, i hemlighet, austrofascisterna Det röda Wiens dödsoffer efter inbördeskriget. ArbeiderZeitung, som nu kom ut olagligt, lyckade dock avslöja var massgraven fanns några dagar efter begravningen.

Mittemot minnesmärket för de stupade i det österikiska inbördeskriget finns minnesmärket över de 300 stupade av de 1400 Wiensocialister som åkte till Spanien,

Mittemot minnesmärket för de stupade i det österikiska inbördeskriget finns minnesmärket över de 300 stupade av de 1400 Wiensocialister som åkte till Spanien.

På den stora begravningsplats som vi åkte till finns också minnesmärken för nazitidens offer i Wien. Det här minnesmärket är för de funktionshindrade barn från Wien som nazisterna avrättade.

På den stora begravningsplats som vi åkte till finns också minnesmärken för nazitidens offer i Wien.
Det här minnesmärket är för de funktionshindrade barn från Wien som nazisterna avrättade.

Detta verk av Wilhelm och Margarethe Schütte och Fritz Cremer minner om hela den faschist/nasitiska tiden i Wien och Österrike. De konservativa i Wien har inte varit glada för den austrofascistiska och den nazistiska tiden har kopplats ihop på detta sätt.

Detta verk av Wilhelm och Margarethe Schütte och Fritz Cremer minner om hela den faschist/nasitiska tiden i Wien och Österrike. De konservativa i Wien har inte varit glada för den austrofascistiska och den nazistiska tiden har kopplats ihop på detta sätt.

Torsdagsmorgonen inleddes med besök i Wiens pampiga rådhus som byggdes under elva år och som togs i bruk 1885.

Torsdagsmorgonen inleddes med besök i Wiens pampiga rådhus som byggdes under elva år och som togs i bruk 1885.

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>