Börjar tisdagsmorgon med en promenad för att se ruinerna av Domkyrkan i Viborg, en domkyrka som brunnit ner elva gånger sedan den första gången byggdes på 1200-talet. Sedan promenerade vi några hundra meter till kasernområdet i Viborg. Cirka 12 000 fångar från röda gardet och civila som stött de röda fördes den 1 maj 1918 till kasernområdet som blev ett gigantiskt fångläger för de röda som kapitulerat.
– Efter de summariska och, enligt konstitutionen, olagliga rättegångarna släpptes en tredjedel. 270 av fångarna fördes direkt till djurkyrkogården för avrättning. Totalt avrättades mellan 600 och 700 fångar på djurkyrkogården i Viborg, säger Aapo Rosenius, historiker vid Helsingfors universitet.
I de vitas jakt efter de som varit med i det röda gardet och röda sympatisörer så genomsöktes alla hus. Hyresvärdarna tvingades uppge vilka som bodde i lägenheterna och vilka de visste eller misstänkte kunde vara rödgardister. Statliga tjänstemän som gjort sitt jobb, t.ex. burit ut post från den röda regeringen, arresterades och avrättades.
– I Viborg sker också en etnisk rensning. Väldig få ryssar hade aktivt stridit på de rödas sida. Men det skedde en masslakt av ryssar. Cirka 200 ryssar mördades lagvidrigt av de vita segrarna, säger Roselius.
Viborgresan avslutas med besök på djurkyrkogården, d.v.s. avrättningsplatsen där det nu står ett minnesmonument efter de röda stupade.
Vid ett tillfälle avrättades 70 personer på djurkyrkogården.
– En av dessa var Sofia Hjulström som var finsk riksdagsledamot. Hon höll ett tal före avrättningen där hon förbannade bödlarna för deras handlingar, säger Aapo.
I Finland tilläts inte minnesmonument efter de röda stupade förrän under slutet 1940-talet. Viborg blev Sovjetiskt territorium 1944. Först i början av 1980 restes minnesmonumentet i Viborg.
Innan vi lämnar Viborg, för studier av den ryska revolutionen 1917, och Aapo ska resa tillbaka till Finland frågar jag honom om antalet döda i inbördeskriget, en siffra som varierar kraftigt i olika böcker och publikationer.
– Det är svårt att säkert veta. Belagt är att cirka 37 000 dör på grund av det finska inbördeskriget 1918. De absolut flesta tillhörde den röda sidan. En tredjedel dör i strider. De övriga dör genom avrättningar och till följd av svält och och sjukdomar som är konsekvenser av inbördeskriget, säger historikern Aapo Roselisus.
Under resan från Viborg till Sankt Petersburg får vi föreläsningar om den ryska revolutionen av medresenären och förläggaren och revolutionskännaren Per Axelsson om Ryssland under 1800-talet, om tsarismen, politiska partiers framväxt, rysk terror och vad som leder fram till revolutionen, om Lenin och i synnerhet en gedigen historisk genomgång av händelserna revolutionsåret 1917.
– Lenin var övertygad om att socialistiska revolutioner skulle ske i flera europeiska länder. Frågan är om Lenin skulle ha drivit sin linje om han veta att Ryssland skulle bli ensam om att genomföra en social revolution i Europa?, säger Per Axelsson bland annat.
I den tidigare finska staden Terijoki, efter 1944 den ryska staden Zelenogorsk, som är en förstad till S:t Petersburg en svensktalande rysk guide och översättare som dels berättar om de
områden vi åker genom och fungerar som tolk när vi gör ett längre uppehåll i Kronstadt, äter och vandrar i hamn- och fästningsstaden Kronstadt, en stad som aldrig har tagits av fiendetrupper sedan invigningen av Kronstadt 1704.
På Ankartorget i Kronstadt stannar vi till på Ankartorget och gör också ett kort besök inne i den pampiga Hamnkatedralen som invigdes 1913. På torget finns också en massgrav där de som stupade i revolutionsförsöken 1905-1906 och sjömän som dödades under det fyraåriga inbördeskriget som följde efter den socialistiska revolutionen 1917. Minnesmärket byggdes 1985.
När vi vid halv sextiden anlänt till S:t Petersburg och checkat in blev det, före middagen, en kortare promenad till intressanta adresser i området.
Bland annat besökte vi det hus där Lenin hade hemliga möten med partikamrater revolutionsåret 1905.
Senaste kommentarer