Resa i det röda Viborg och S:t Petersburg (5)

AKS-resans sista dag före hemresan handlade mest om krigsoffer och mord, en resa som i måndags började i Viborg där de sista striderna i finska inbördeskriget i slutet av april 1918, resan fortsatte sedan med besök på viktiga platser i den ryska revolutionens spår i Sankt Petersburg.

Nästan 500 000 offer efter belägringen av Leningrad ligger begravda i 186 massgravar.

Men det sista studiebesöket i Sankt Petersburg handlade inte om det ryska revolutionsåret 1917 utan att besöka masskyrkogården Det stora fosterländska krigets offer och annat dödande i Sankt Petersburg. , före återfärden till Sverige avslutades med besök på masskyrkogården Piskarjovskoje i Sankt Petersburg. Där ligger 490 000 män, kvinnor och barn begravda i 186 massgravar. Det är en tredjedel av de cirka en och en halv miljon människor som dog i den tyska och finska belägringen av dåvarande Leningrad, en belägring som varade nästan 900 dagar, från 8 september 1941 till 27 januari 1944. En tredjedel av alla hus var förstörda när belägringen var över.

I flickans dagbok stod skrivet, ”Idag dog pappa”, ”Idag dog mamma”, o.s.v till det stod ”Nu är alla döda”. Flickan evakuerades men dog, hon hade blivit för svag.

I museet som ligger i anslutning till masskyrkogården skildras den 900 dagar långa belägringen under andra världskriget, ett krig som i Ryssland heter Det stora fosterländska kriget. De som inte dog av själva kriget dog av svält i belägringens spår. När det var som värst orkade inte de överlevande begrava de döda. För att förhindra spridning av sjukdomar organiserade begravningskommittéer som skulle åka runt och samla upp de döda. Värst var situationen vintern 1942 då bombningen av matförråden och beskjutningen från fienderna runt hela Leningrad gjorde att det var svårt att få in mat och bröd. Leningradbor som arbetade fick då 250 gram bröd per dag och de som inte arbetade fick 150 gram.

Den sista dagen i S:t Peterburg började med besök i Kirovmuseet. Sergej Kirov (1886-1934) var partisekreterare för Sankt Petersburgs kommunister, en position som innebar att han var den högste ledaren i staden. Kirov bodde i den lägenhet där större delen av museet var inrymt.

Sergej Kirov (Beskärning från tavla nedan).

På kommunistpartiets kongress 1934 stärkte Sergej Kirov sin position i partiet. Men han mördades på sitt tjänsterum i Smolnyjinstitutet, där Sankt Peterburgs politiska ledning huserar, den 31 december samma år.

Mördaren, Leonid Nikolajev, togs fast, men motivet för mordet är fortfarande höljt i dunkel. Stalin anklagade direkt Trotskisterna för att ha utfört mordet på Kirov. Stalin själv har blivit misstänkt för att ha haft med mordet att göra. Att mördaren som hade fått sparken från sitt arbete i Smolnyjinstitutet och blivit utesluten ur kommunistpartiet har också varit en av spekulationerna som motiv för mordet. Det senaste är att Kirov skulle haft ett förhållande med mördarens hustru och att hämnd skulle vara orsaken till mordet.

Utanför ingången där ”Kuusinens klubb” fanns på 1920-talet, där står det nu Porschar och andra lyxbilar.

Cirka 30 meter från Kirovmuseet bodde Otto Ville Kuusinen som, efter att ha varit ledande på det rödas sida i det finska inbördeskriget våren 1918, flytt till Ryssland när han såg att de rödas kapitulation kom allt närmare. Kuusinen var sedan en av de finska socialdemokrater som varit ledande i det finländska inbördeskriget på den röda sidan som i Sovjet bildade Finlands Kommunistiska parti. Han blev även ledande i Komintern och Sovjetunionens kommunistiska parti och är en vars urna finns i Kremlmuren. Han är dessutom en av de få landsflyktiga kommunister som överlevde Stalinterrorn.

I huset där han bodde fanns också samlingslokalen ”Kuusinens klubb”. Där kom det en kväll in åtta maskerade män och började skjuta. Åtta personer dog. Även här är inte motivet känt. Det har bland annat spekulerats att Kuusinen var inblandad i morden. Det mesta pekar på att morden var en intern uppgörelse då konflikterna i kommunistparitet var stora.

I huset där Kuusinen bodde där bor nu rika ryssar som inte vill ha sina namn på sina ytterdörrar, berättar vår ryska guide.

Fler bilder från fredagens studiebesök