«

»

maj 30

I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (2)

 

På denna, något undanskymda, höjd ovanför Tammerfors stod Mannerheim i slutet av mars 1918 och förberedde…

… det som skulle bli det blodigaste slaget i det finska inbördeskriget.
Tammerfors, som kan skönjas, ligger cirka tio kilometer från Mannerheims utkikspost. Mannerheimstatyns undanskymda placering har andra orsaker än förberedelser inför det stora slaget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

NÄR TAMMERFORS RÖDA GARDE KAPITULERADE den 6 april 1918, efter det blodigaste slaget i finska inbördeskriget, låg 2000 människor döda på Tammerfors

Cirka 4000 av de röda som dog i Tammerfors är begravda i massgraven på Kalevankangas kyrkogård. Minnesmärket för de röda stupade restes först 1941.
Hugo Salmela, som var de rödas befälhavare, tros ligga här.

gator samt på och omkring Kalevankangas kyrkogård där den blodigaste drabbningen ägde rum. Cirka 1 100 från det röda gardet, 800 från vita gardet och 50 civila hade stupat. 20 av de döda civila var barn under 15 år.
37 av de 400-500 i den svenska brigaden, som stred på de vitas sida i Tammerfors, hade stupat. 19 i den svenska brigad, som inte hade något bra rykte, fick sätta livet till redan under den första dagens strider om kontrollen av Finlands största industristad.

50 kilometer norr om Tammerfors kontrollerades av de röda och hade varit krigets nordligaste front. När Tammerfors hade fallit så hade de röda förlorat sin nordligaste och starkaste försvarslinje. Efter förlusten av Tammerfors fick de röda hela tiden retirera. Slaget i och omkring Tammerfors blev i de vitas krigsberättelse hela Finlands stora slag. Det gick bra för Mannerheim den första veckan men sedan stod det stopp. Efter sex dagars strider på och omkring kyrkogården i Kalevankangas kunde de vita styrkorna inta Tammerfors. Under skärtorsdagen 1918 dog de flesta i en strid som kallas Den blodiga skärtorsdagen.

Cirka 11 000 fångar ställdes upp på torget och rannsakades. De som inte sköts direkt eller släpptes transporterades sedan till ett fångläger där många dog av svält och sjukdomar. Efter inbördeskriget satt totalt omkring 80 000 människor i olika fångläger.

Ryssar som fanns kvar i Tammerfors, efter att Lenin hade godkänt Finlands självständighet, sköts direkt oavsett om de hade stridit på de rödas sida eller inte.

En minnessten över de 37 svenskar, ur den svenska frivilligbrigaden, som stupade vid slaget i Tammerfors finns utanför gravgården i Kalevankangas.

– Att Mannerheimstatyn, ovan, står undanskymd i skogen en mil från Tammerfors centrum beror inte på att Mannerheim planerade slaget därifrån, berättar vår ciceron, historikern Aapo Roselius. Anledningen är att arbetarrörelsen i Tammerfors, även efter inbördeskriget, var tillräckligt starka för att förhindra att någon Mannerheimstaty restes inne i staden. Sockeln hade byggts, statyn fanns, men aldrig tillräcklig majoritet i stadens kommunfullmäktige för att kunna resa den. För att helhjärtat få Tammerforsbor att ställa upp i vinterkriget under andra världskriget gav de vita  På sockeln restes istället ett minnesmonument efter de stupade i vinterkriget.

Utanför kyrkogården i Kalevankangas har också de svenska stupade fått ett minnesmärke. Av de mellan 400-500 i den svenska frivilligbrigaden, som stred på de vitas sida, dog 37 personer i Tammerforsstriderna. 19 av svenskarna  stupade redan första dagen.

Den svenska brigadens insatser, i striderna på den vita sidan, i det finska inbördeskriget var överhuvudtaget inga hjälteinsatser. Många av dem deltog också i de utomrättsliga avrättningar som de vita segrarna genomförde av de tillfångatagna som antogs ha stridit på de rödas sida.

Historikern Aapo Roselius berättar, för de 56 svenskar som denna vecka reser i det finska inbördeskrigets blodiga spår, om varför inte någon Mannerheimstaty någonsin funnits i Tammerfors trots att han där han fick ståta som segrare i inbördeskrigets blodigaste slag.

 

 

 

 

Tidigare blogg:
I det finska inbördeskrigets spår (1)