När jag åkte hem från jobbet i fredags hade jag planer på att föröka få tid att skriva om det här under helgen. Men när jag på lördag morgon låg och läste DN så ramlade det avbildade annonsbladet från Lärarförbundet ur tidningen. Blodtrycket steg.
Varje gång jag ser devisen ”Allt börjar med en bra lärare” tänker jag på den pappa, far till en femårig och en nioårig son, som efter en Läs för mig, pappa!–dag i Skellefteå i början av 2000-talet var kvar när jag skulle börja städa ihop.
När jag frågade hur han tyckte dagen hade varit blev svaret:
– Fantastisk. Men varför har jag inte fått dessa kunskaper om barns språkutveckling tidigare?
Om Lärarförbundets devis hade varit ”Allt börjar med en bra förskolelärare”, då hade inte mitt blodtryck stigit så mycket. Men inte ens den devisen är riktigt bra.
Efter att jag under nästan hela mitt fyrtioåriga fackliga politiska liv speciellt intresserat mig för och studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion så menar jag att devisen sedd ur ett bebisperspektiv borde lyda ”Allt börjar med ett bra vuxennätverk”.
Den bebis som föds med ett vuxennätverk som uppmuntrar, stimulerar och är ett föredöme i syfte att stimulera den lust till lärande som barnet föddes med, den bebisen kommer generellt sett att lämna gymnasieskolan och kunna välja att bli vid sin läst eller göra klassresor utan att politikermajoritetens enfaldiga bokstäver sätter gränser.
Det är den insikten som gör att jag t.ex. aldrig kan acceptera dagens offentliga samtal om och hantering av s.k. skoltrötta elever. Även Sveriges mest skoltrötta elev föddes med lusten till lärande, föddes till att vilja gå vidare från det den begripit till att insupa något nytt. Varenda skoltrött elev är ett vuxensvek.
Ska det vara så svårt att fatta i ett samhälle som många påstår är ett kunskapssamhälle?
Senaste kommentarer