Handen på hjärtat – lär av muslimer

Share Artikel publicerad i Norran 2020–06–04 ”I Sverige hälsar man på varandra; man tar både kvinnor och män i hand”, svarade den socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven på en fråga från den dåvarande moderatledaren Anna Kinberg Batra i riksdagen den 21 april 2016. Att svensk hälsningsritual blev en angelägenhet för riksdagen, det berodde på att Stockholmsmiljöpartisten …

Visa hela inlägget

Låt oss nyttja detta för en språklig revolution

ShareNär jag i dessa coronatider skriver ”Det är bättre att nyttja än att utnyttja medmänniskor” då signalerar Words stavnings- och grammatikverktyg att jag ska ”beakta ordformen ’nyttja’. I normal sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk.” Grammatikverktyget har däremot inga betänkligheter mot att våra medmänniskor ”utnyttjas”. Jag tycker att det är upprörande. Frågan är: är det så …

Visa hela inlägget

I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (6)

ShareNATTEN MOT DEN FÖRSTA MAJ 1920 transporterade ett 30-tal stenarbetare denna obelisk in på denna kyrkogård i Åbo, satte upp den vid massgraven där rödgardister begravts, draperade med röda fanor och sopade igen spåren. Men innan förstamajdemonstrationen kom fram till massgraven hade fanorna tagits bort av några som upptäckt tilltaget. Trots att kyrkostyrelsen beslutade att …

Visa hela inlägget

I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (5)

ShareDesto längre in i juni månad 1918 desto sämre blir förhållandena på Dragsviks fångläger i Ekenäs. Den 8 juli är det flest fångar i lägret, 8500 människor i ett kasernområde som var planerat för drygt tusen soldater. Totalt hade de vita segrarna internerat omkring 75000 till 80000 rödgardister på olika fångläger i Finland. De 644 …

Visa hela inlägget

I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (4)

ShareBRUKSPATRONEN VILLE SPARKA ALLA som deltagit i det finska inbördeskriget. 65 avskedades. Men bruksledningen, som behövde skickliga hantverkare i högkonjunkturen, återanställde de flesta av de som ville arbeta kvar på Billnäs bruk efter inbördeskriget. 54 av Billnäsarbetarna som spridit på det röda gardets sida miste livet i kriget och avrättningarna efter kriget. Åtta av de …

Visa hela inlägget
Handen på hjärtat – lär av muslimerLåt oss nyttja detta för en språklig revolutionI spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (6)I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (5)I spåren efter finska inbördeskriget – hundra år senare (4)

aug 18

Resa i det finska inbördeskrigets spår (2)

Kategorier:

Röda Finland, Uncategorized

av

 

Minnesmärke över röda som avrättades i Lamminkylä.

Minnesmärke över röda som avrättades i Lamminkylä.

I Lamminkylä, cirka nio mil från Åbo, stannade vi för att se ett av de nästan 300 minnesmärken som rests för att komma ihåg röda som stupade eller mördades i det finska inbördeskriget 1918. Här, mitt ute i skogen, hade de vita upprättat en avrättningsplats för de röda.

De flesta av de rödas minnesplatser har kommit till i samband med vinterkriget och 1946 och därefter. De minnesmärken som kom till före vinterkriget utsattes ofta för skändning och förstörelse.

Det långa stoppet skedde i Urjala, byn där författaren Väinö Linnas levde sina första 18 år. Under bussresan berättade författaren Hans Lagerberg om Väinö Linna och hans författarskap.

Författaren Hans Lagerberg sitter på trappan som är kvar efter det hus där Veinö Linna levde sina första 18 år.

Författaren Hans Lagerberg sitter på trappan som förutom några stenar från grunden är kvar efter det hus där Väinö Linna levde sina första 18 år.

På plats hade vi en guide som visade oss de hus och miljöer som varit förebilder i Väinö Linnas romaner. Tyvärr revs det hus som Linna var född i före han blev en känd författare.
Linna gjorde sin debut 1947 med en bok som inte översatts till svenska. Hans andra  bok Mörk kärlek (1948) är däremot översatt till svenska. Hans mest kända bok, Okänd soldat, kom ut 1954, Därefter påbörjade han trilogin Under polstjärnan vars andra bok, Upp trälar 1960. Först efter att Okänd soldat kommit ut vågade han säga upp sig från sitt fabriksjobb i Tammerfors för att kunna leva på sitt författarskap.

Minnesmärke i Valkeakoski.

Minnesmärke i Valkeakoski.

 

Efter bekantskapen med Linnas uppväxtmiljö var det dags för dagens andra stopp vid ett minnesmärke, i Valkeakoski. 300 personer av Valkeakoskis då 3 000 medborgare dog under inbördeskriget. De flesta avrättades. 30 av de som miste livet var från den vita sidan.

 

Efter incheckning och middag i teaterrestaurangen i Tammerfors var jag så trött att jag valde att stiga upp tidigt på tisdag morgon för att publicera dessa ord och bilder.

 

 

 

Susanna Alakoski berättar om sin farmor som bodde i Tammerfors.

Susanna Alakoski berättar om sin farmor som bodde i Tammerfors.

Före middagen som intogs på teaterrestaurangen berättade författaren Susanna Alakoski om sin farmor som bott i Tammerfors och jobbat som servitris på restaurangen i över 25 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Måndagens resa

Måndagens resa

Etiketter: , ,

aug 16

Resa i det finska inbördeskrigets spår (1)

Kategorier:

Röda Finland

av

När tioårige Per-Anders ”Pekka” Luther, i Kjell Westös roman Där vi en gång gått, söndag kväll den 27 januari 1918 skyndar hem efter den teater som han har en roll i får han se ett hypnotiskt ljussken i ett fönster i Helsingfors Folkets hus. Pekka tycker att ljusskenet ser ut som ett öga. Det han hade sett var signalen för att det röda gardet skulle arrestera regeringen och upprätta en revolutionär regering, Finlands folkkommissariat. Den 28 januari utropades Finlands socialistiska folkrepublik. Det blev starten för striden mellan de röda och vita styrkorna, det finska inbördeskriget.

Den 5 maj 1918 var drömmen om den socialistiska folkrepubliken krossad av Mannerheims vita styrkor och stora tyska trupper. Knappt 10 000, mest finländare, hade dött i striderna. Men hämnden skördade långt fler offer. Inbördeskriget och de följande månadernas hämnd kom att kosta nästan 40 000 människor livet.

Måndag- och tisdag blir det övernattning i Tammerfors, onsdag- och torsdag övernattning i Riihimäki och fredag natt i Helsingfors.

Måndag- och tisdag blir det övernattning i Tammerfors, onsdag- och torsdag i Riihimäki och fredag natt i Helsingfors.

Tillsammans med 47 andra svenskar åker jag idag till Finland för att resa i det finska inbördeskrigets spår i syfte att lära mer. Av det jag hittills läst om det finska inbördeskriget skulle jag vilja rubricera resan som En resa i de vita slaktarnas blodspår. Resan arrangeras av Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap (AKS).

Kort bakgrund
Det finska inbördeskriget kom att utkämpas som en följd av det ryska kejsardömets sammanbrott, ryska revolutionen och första världskriget. Efter februarirevolutionen i Ryssland och kejsarens avgång antog den finska lantdagen den s.k. maktlagen som gjorde lantdagen till styrande över Finland. Detta accepterade inte den provisoriska ryska regeringen utan lät med stöd av ryska trupper upplösa lantdagen och utlysa nyval hösten 1917. Socialisterna som hade majoritet före nyvalet förlorade. Lantdagen fick en borgerlig majoritet. Socialisterna godkände aldrig valet utan hävdade att lantdagen upplösts olagligt.

Efter oktoberrevolutionen i Ryssland förklarade den finska lantdagen Finland självständigt 6 december. Erkändes officiellt av Ryssland den 4 januari 1918.

Svält, sociala orättvisor och klassförtryck bör också ses som orsak till de rödas uppror.

Planerar att skriva en reseblogg varje dag till på lördag när vi åker tillbaka till Sverige.

 

Min referenslitteratur
Historia
Finlands historia 4
Röd och vit terror – Finlands nationella tragedi (1986)i, Jaakko Paavolainen
Vägen till Tammerfors (1995), Heikki Ylikangas
Slaget om Tammerfors (2009) Timo Malmi och Ari Järvelä

Skönlitteratur
Väinö Linnas trilogi ”Här under polstjärnan”, titlarna Högt bland Saarijärvis moar (1959) Upp trälar (1960, handlar om inbördeskriget) och Söner av ett folk (1962)
Där vi en gång gått (2006), Kjell Westö
Det fromma eländet (1920), Frans Eemil Sillannpää

 

Etiketter: , ,

jul 02

V-ledning med huvud i sanden

Kategorier:

Politik

av

Söndagen den 7 juni, fyra dagar efter att distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten visat ytterligas ett prov på sin märkliga utnämningspolitik, skickade jag en debattartikel till vår interntidning Alarm.

Trots att det gått nästan en månad har jag bara fått veta att det är tveksamt om artikeln överhuvudtaget kommer att publiceras i Alarm. I förrgår meddelade jag att jag senast i går kväll ville veta om artikeln kommer att publiceras eller inte.

Fick ett meddelande om att frågan om publicering skulle behandlas först i mitten av augusti och att distriktsstyrelsen skulle fatta beslut om eventuell publicering!!!!

Eftersom distriktsledningen väljer att sticka huvudet i sanden och hoppas att det ska hinna växa mossa på artikeln så väljer jag att publicera artikeln nedan.

 

Förklara er DS-ledamöter
När jag ser hur såväl den förra som den nya distriktsstyrelsen (DS) hanterar nomineringar till nämnder och styrelser till landstingsuppdrag skattar jag mig lycklig över att valkonferensen 2013 tog sig friheten att bestämma vem som skulle vara vår landstingsrådskandidat.

Tyvärr hade jag i min enfald trott att personer som valkonferensen topplacerat på de tre landstingsvalsedlarna skulle ha ”förstatjing” till eventuella platser i landstingsstyrelse och Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) eller till sina prioriteringar. Hade jag vetat det jag sett hittills så hade jag krävt att valkonferensen skulle fattat fler beslut som förhindrat DS att köra över valkonferensens beslut i den omfattning som nu skett sedan valet 2014.

Enligt min mening har förstanamnet på norra och västra landstingslistan samt andranamnet på södra listan blivit mest illa behandlade av DS. Att distriktet väljer att slänga bort kompetensen från andranamnet på södra listan kan förklaras med den närmast religiösa fanatismen omkring partiskatten. Men vad ligger bakom att DS inte har förtroende för förstanamnen på norra respektive västra landstingslistan? Mången var närvarande men sa ju inget på valkonferensen.

Den senaste DS-hanteringen av fyllnadsnomineringar, menar jag, har passerat en gräns. Medlemmarna måste få veta.

Det övergår mitt förstånd att förstanamnet på landstingslistan för norra länet inte har DS förtroende att vare sig sitta i landstingsstyrelsen eller HSN.

Att den som, enligt min mening, är mest landstingspolitiskt helhetssakkunnig på norra listan ratas till en ersättarplats i HSN till förmån för en kandidat som valkonferensen 2013 satte på södra listans fjortonde (14:e) plats, det tarvar en DS-förklaring.

Därför tycker jag att DS ska vara så rakryggade att de i detta forum vågar redovisa varför de personer som en enig valkonferens satte på första plats på landstingslistorna för norra och västra länet inte har distriktsstyrelsens förtroende att vara ledamöter i landstingsstyrelsen eller HSN.

När jag blivit varse om hur den senaste nomineringen till vakanta landstingsuppdrag gått till i distriktet vill jag råda DS att ta tag i nepotismen i V-distriktet innan det går lika långt som i Vänsterpartiet Skellefteå. Där borde åtminstone två av tre ledamöter i valberedningen insett att de inte skulle deltagit i beredningen av kommunfullmäktigelistan och senare beredning av uppdrag i nämnder och styrelser.

Vid den senaste beredningen av nomineringar till vakanta landstingsuppdrag borde – enligt det jag i mitt 40-åriga fackliga politiska arbete lärt om jäv och delikatessjäv – åtminstone en ur valberedningen och en ur distriktsstyrelsen lämnat rummet under behandlingen av nomineringen till HSN-ersättare.

Etiketter: ,

jun 28

Svårt att fatta

Kategorier:

Klass, Skola

av

När jag åkte hem från jobbet i fredags hade jag planer på att föröka få tid att skriva om det här under helgen. Men när jag på lördag morgon låg och läste DN så ramlade det avbildade annonsbladet från Lärarförbundet ur tidningen. Blodtrycket steg.

bra_larareVarje gång jag ser devisen ”Allt börjar med en bra lärare” tänker jag på den pappa, far till en femårig och en nioårig son, som efter en Läs för mig, pappa!–dag i Skellefteå i början av 2000-talet var kvar när jag skulle börja städa ihop.

När jag frågade hur han tyckte dagen hade varit blev svaret:
– Fantastisk. Men varför har jag inte fått dessa kunskaper om barns språkutveckling tidigare?

Om Lärarförbundets devis hade varit ”Allt börjar med en bra förskolelärare”, då hade inte mitt blodtryck stigit så mycket. Men inte ens den devisen är riktigt bra.

Efter att jag under nästan hela mitt fyrtioåriga fackliga politiska liv speciellt intresserat mig för och studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion så menar jag att devisen sedd ur ett bebisperspektiv borde lyda ”Allt börjar med ett bra vuxennätverk”.

Den bebis som föds med ett vuxennätverk som uppmuntrar, stimulerar och är ett föredöme i syfte att stimulera den lust till lärande som barnet föddes med, den bebisen kommer generellt sett att lämna gymnasieskolan och kunna välja att bli vid sin läst eller göra klassresor utan att politikermajoritetens enfaldiga bokstäver sätter gränser. 

Det är den insikten som gör att jag t.ex. aldrig kan acceptera dagens offentliga samtal om och hantering av s.k. skoltrötta elever. Även Sveriges mest skoltrötta elev föddes med lusten till lärande, föddes till att vilja gå vidare från det den begripit till att insupa något nytt. Varenda skoltrött elev är ett vuxensvek.

Ska det vara så svårt att fatta i ett samhälle som många påstår är ett kunskapssamhälle?

Etiketter: , ,

jun 07

Tjyvsamhällets apostlar sover tryggt

Kategorier:

Ideologi, Klasslöst samhälle, Kultur

av

För snart två månader sedan skrev jag att det inte var så smart att starta en ny blogg och sedan gå och bli förkyld. Efter återkommande förkylningar och förändringar i mitt liv som en konsekvens av min mors bortgång på nyårsafton så börjar jag nu kunna planera in att hinna skriva mer.

Har nyttjat den fria tiden till att fördjupa mig i det finska inbördeskriget som pågick januari till maj 1918. Detta inför den förestående resan i inbördeskrigets spår 16-23 augusti, en resa som arrangeras av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap.

Jag har också under våren kommit till insikt att jag fr.o.m. valet 2018 inte ska ha några fler parlamentariska förtroendeuppdrag och att den här bloggens kommande artiklar ska/bör innehålla mer av funderingar om ifall vi kan prioritera som vi gör i den fackliga och politiska arbetarrörelsen när t.ex. vi vänsterpartister programmatiskt har ambitionen att förverkliga

… det klasslösa samhället, där klass- och könsförtrycket upphävts och där varje människas frihet är en förutsättning för alla människors frihet.

 

En spörsmål som jag haft anledning att fundera mycket omkring under de senaste åren är om inte såväl de fackliga som de politiska delarna av arbetarrörelsen blivit just det Karl Marx varnade för sommaren 1865 vid föreläsningen inför Första Internationalens generalråd, en föreläsning som blev skriften ”Lön, pris, profit”.

Marx avslutade föreläsningen med att säga att fackföreningarna förfelade helt och hållet i sitt syfte så snart de inskränkte sig till ett gerillakrig mot det bestående systemets verkningar i stället för att söka bli en hävstång för att slutgiltigt befria arbetarklassen, dvs. förändra detta system och använda sina organiserade krafter för att slutgiltigt avskaffa lönesystemet.

Om vi ska vara riktigt ärliga i den fackliga och politiska arbetarrörelsen: kommer inte det klasslösa samhället att förbli en utopi så länge vi, som nu, bara försöker jaga sympatisörerna till valurnorna? I Vänsterpartiet har t.ex. de ideologiska studierna legat för fäfot i många år. Jag tror inte Vänsterpartiet i Västerbotten är unika i det fallet.

Vår likgiltighet inför att vi varje år skickar tiotusentals ungdomar ut i vuxenlivet utan att vi gett dem livets viktigaste förändringsredskap, ett målande tal och skriftspråk med vilket de ska kunna gestalta sin verklighet, sina tankar och idéer i alla de situationer som behovet kan uppstå, den likgiltigheten talar för många inom arbetarrörelsen inte vill mer än att vi allena ska stångas mot det bestående systemets verkningar.

Det kapitalistiska tjyvsamhällets apostlar kan sova tryggt om natten.

Detta inlägg har inga etiketter

mar 11

Inte så smart

Kategorier:

Ukraina

av

Att starta en ny blogg och sedan bli förkyld i omgångar var inte så smart. Men nu räknar jag med att komma igång med bloggandet snart.

Inte så smart är även Aftonbladet som idag avslöjar Vänsterpartiet med att stödja pro-ryssar i Ukraina. Det är klart att storyn skulle fallit ganska platt till marken och inte blivit något avslöjande om Aftonbladetjournalisterna kontaktat dem de vill kasta skit på.

Detta inlägg har inga etiketter

feb 02

Den refuserade Norrankrönikan

Kategorier:

Hälsa, Klass

av

Efter 39 krönikor i frisinnade Norran tog det stopp. Den 40:e krönikan (nedan) blev refuserad. På grund av den refuseringen har jag startat denna blogg. Jag kan inte fortsätta skriva krönikor i en tidning som har så lågt i tak att en vänsterkrönikör inte får skriva att alliansen medvetet ökat klassklyftorna.

 

rik_friskSedan min förra krönika har det kommit två intressanta rapporter som berättar om de ökade klassklyftor som det fria vårdvalet och privatiseringar av hälsosektorn har lett till. Den ena forskarrapporten ”Hellre rik och frisk ­ – om familjebakgrund och barns hälsa” från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) berättar att hälsoskillnaderna ökar mellan barn till korttidsutbildade föräldrar med låga inkomster och barn till föräldrar med längre utbildning och höga löner.

Den andra rapporten är Riksrevisionens granskning ”Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan?”. Den skriften berättar att marknadsanpassningen inte är så bra för folkhälsan. De privata vårdföretagen flockas där befolkningen är friskast och rikast. Hälso- och sjukvårdslagens mål om att de som har de största behoven ska prioriteras blir allt fjärmare med den marknadsanpassade vården.

Om det inte vore för de ökade klassklyftorna kunde vi vänsterpartister nöja oss med att torrt konstatera: vad var det vi sa?

Det som jag förvånats över är att många vänsterdebattörer menar att alliansen misslyckats. Jag säger tvärtom. Alliansen har lyckats. Att hävda något annat blir för mig synonymt med att påstå att alliansens ideologer är noviser när det gäller sociologiska realiteter. Nog vet många högerideologer att konsekvensen av ökade ekonomiska klyftor även leder till ökade hälsoklyftor. Och ökade klasskillnader har varit ett av målen. För att förstå det tycker jag att det räcker med att hänvisa till deras retorik om arbets- visavi bidragslinjen och ambitionen att mäla in sjuka och arbetslösa i kategorin bidragstagare och att ge skatterabatter till de som lönearbetar.

Ifall det går så illa att regeringens och Vänsterpartiets ambition att slopa det obligatoriska vårdvalet så att landstingen åter får möjlighet att stoppa etablering av privata vårdcentraler faller i riksdagen, då borde något landsting våga frondera för att få rättsligt prövat om de privata vinstintressena är viktigare än hälso- och sjukvårdslagens krav om vård efter behov.

Detta inlägg har inga etiketter

jan 27

Proletär process på väg

Kategorier:

Uncategorized

av

Den trettionionde krönikan.

Den trettionionde krönikan.

Efter att ha skrivit några månadskrönikor i frisinnade Norran slutade jag skriva artiklar i min blogg, Kjell Hanseklints blogg, i november 2012.

Efter trettionio månadskrönikor i Norran blev den fyrtionde, decemberkrönikan 2014, refuserad.

Formellt har jag inte fått sparken som Norrankrönikör. Men jag kan inte tänka mig att fortsätta skriva vänsterkrönikor i Norran om tidningens ledarredaktion ska bestämma vilka vänsteråsikter som den frisinnade tidningen kan låta publicera.
Därför startar jag den nya bloggen, Proletär process, en blogg som framförallt ska handla om den fackliga- och politiska kampens spörsmål.

Så fort jag är någorlunda nöjd med den grafiska utformningen kommer jag att publicera den första, som nu blir den andra artikeln, en artikel som blir Norrans refuserade decemberkrönika. Då får läsaren bedöma höjden på frisinnade Norrans tak för yttrandefriheten i tidningen.

Detta inlägg har inga etiketter

» Senare inlägg